Du känner min sårbarhet, och du väljer att slå till när du kan göra illa mig som mest.
Va det här en plan? Va det din hämnd mot mig? För du visste att jag va så lätt.
Förödmjuka, såra, trycka ner, göra lycklig, få hennes anförtroende, allt om och om igen.
Och vet du vad älskling? Grattis, för du lyckades verkligen. Du satte pilen mitt i prick, full pott!
Att le längre existerar inte, att se längre gör jag bara när jag sover, att låtsas längre funkar inte.

Jag är inte som förut gubben, men du får gärna tro det. Jag är inte den som tänker ge upp nu.
Om du hade varit tillräckligt stark och stabil som mig så hade vi klarat det här, but guess what? det är du inte, men du kan bli. Kämpa med det, för du kommer komma långt om du ger allt. Det vet jag.

Jag tänker inte gå till första bästa, jag "känner" inte för någonting längre. Den enda jag känner för är dig, och det vet precis varenda jävla människa på den här jorden förutom DU. Vakna upp och kolla på mig. När jag säger att jag älskar dig så menar jag det, det gäller bara för dig att ta till dig de.

Jag vill inte kyssa någon annan, jag vill inte hålla om någon annan, jag vill inte få tröst av någon annan, jag vill inte röra någon annan, jag vill inte knulla någon annan. Och vet du varför? För jag känner fuck inte för det! Oavsett hur jävla många gånger du har trampat ner mitt hjärta och jag har gråtit för dig så kommer jag alltid älska dig.

Det va som hon sa "du har förlåtit honom gång på gång, om inte han kan göra det den här gången, så kan inte du göra så mycket. Du har visat att du ångrar dig, och om inte han kan se det, så får du låta det vara"

Hur fan ska man kunna låta saker bara vara? Kan du förklara det för mig? Nej jag tänkte väl det.
HORA