Kom precis hem, vänster armen går knappt att hålla upp för att skriva på tangentbordet, höger knät är missbildat av blåmärken och gör ont som in i helvete. Så allt är precis som det ska vara. Lyssnar på wild world med cat stevens. Tänker på dig. Ska snart kolla om de finns någonting att äta, är egentligen inte hungrig men behövs efter träningen.

Skolan idag gick sådär, tufft och eländigt. Tårar, samtal, ilska. Jag är inte svag bara för att jag gråter. Jag agerar bara som en normal människa skulle göra i den här situationen, dessutom behövs det för att kunna gå vidare. Ja, gå vidare, det var där vi va.. När man känner sig som stabilast så kommer någon och ger dig en rak jävla höger i ansiktet, så faller du tillbaka där du började, släpp inte garden, va stark. Ett slag bakåt, en steg närmare förlusten. Kämpa nu!