Känslorna är så blandade, hur kunde du? Hur kunde jag?
Hur hamnade vi här? Vi två av alla miljarder människor.
Vi som va så lyckliga, så glada, så stolta, så kära.
Alla gånger vi har skrattat, alla gånger vi har älskat.
Ja, jag kommer sakna allt, till och med våra bråk.
jag håller tillbaka nu och ler. Det hjälper inte att gråta.
Jag blir ledsen samtidigt som jag blir förbannad.
HUR FAN KUNDE VI HAMNA HÄR?
HUR FAN KUNDE VI LÅTA DET HÄR HÄNDA?
DET ÄR INTE JAG, DET ÄR INTE DU!
DET ÄR VI!

Jag har visat min ångest som fyller hela kroppen.
Jag har gråtit för kämpat för att du ska förstå min ånger som finns i mina tankar.
Men hjälpte det? Nej. Och då antar jag att det inte finns någonting att göra längre.
Om du inte kan förlåta och gå vidare, hur kan vi tro att det här ska funka då.
Kanske tar det veckor, kanske månader, kanske år, eller flera århundranden.
Oavsett tid så kommer jag alltid sakna den personen jag träffade för första gången.
Oavsett tid så kommer jag alltid älska dig och undra, vad hände?
Love is blind, so fucking blind. But why? There is nothing we can do about it.
this breaking my heart in two.

oh baby baby it's a wild world..
And I'll always remember you..

But if you wanna leave, take good care.
Hope you make a lot of nice friends out there.
But just remember there's a lot of bad and beware.

Den här tiden kommer jag alltid minnas.
Alla bra saker har satt sina spår, men även alla dåliga.
Jag kommer alltid minnas dom här senaste dygnen.
Men vi får hoppas att tiden läker alla sår.
Även fast dom är djupa..

Ha det bra nu älskling, och sköt om dig.. ♥