smärtan sträcker sig, den tar verkligen vara på varje millimeter i kroppen, den vill trycka ner mig, hata mig, få mig att göra något dumt, dra ner mig längst ner i näringskedjan, göra min värdelös och oduglig. Smärta, det kan tolkas på så olika sätt. Smärta som när man ramlar och slår sig, smärta över saknaden som man vet aldrig kommer tillbaka, smärtan som kan vara läskigt skön, som tränsingsvärk, eller sex, man vill att den ska fortsätta men ändå sluta. Oavsett så finns det alltid där, den där jävla smärtan, på ett eller annat sätt. Varför?

Fan vad jag mår dåligt just nu, vet redan hur kvällen kommer bli. Idol nu, sen datan ett jävla bra tag, allt för att undvika stunden innan man ska sova, när känslan av att man är så jävla ensam kryper fram och tårarna sprutar, hemska jävla känsla.. Jag gissar på att jag somnar kl 1 inatt.. Helvete. Jag som har skola imorgon.. Skola. Skjut mig. Orkar inte mer! FAN VAD LIVET ÄR VÄRDELÖST!