Får en obeskrivbar panik som växer inom mig, som får mig att nästan ställa mig upp och rusa ut ur huset för att sedan gömma mig någonstans där ingen någonsin kommer hitta mig. Jag vill bara skita i precis allt, för livet går ändå åt helvete precis hela tiden.
Tankarna bara snurrar, en orkan i mitt huvud. Jag hör inte vad jag själv tänker. Panik, börjar gråta. Det är obehagligt, obehaget fyller varje jävla tomrum. Hela jag är ett tomrum. bara ett äckligt skal, nu ska jag ut i ett par timmar. Springa så långt tills jag inte kan andas längre, springa så längt tills mina fötter blöder.
hejdå